Ja, förväntningarna är trissade inför söndagens runda. Vilka skall ta halmstrået och hänga på inför slutspurten, vem har nerverna under kontroll och vilka tar kliv i olika ligor. Vilket lag kommer att koppla grepp om lagspelet och hur blir vädret och vem gynnar det?

Vi tar oss nu an en av våra skräckbanor där resultaten ofta uteblivit. Dock är känslan att Birdieboys i år gått från klarhet till klarhelt, eller från sömndruckna gubbar i medelålderskris till hårdsatsande atletiska män med målet nätat i pannbenet.

Det finns ett antal hål som skördar sina offer på Falkenberg. Första hålet är ju egentligen ett ganska lätt hål, men utslaget har ofta inbringat nervositet och spridning av drivrarna. Vi har sett dom som går mot telefonkiosken och de som hittar ut till höger.

Hål två är långt och många har svårt att hitta fairway och trean med sit doglägg skördar offer. Sen har vi bäcken på fyran och längden och sida på korthålet. Lyckas man med ettan är man ofta med, men misslyckas man är det en tung uppförsbacke att hämta in.

Hål sju är också ett sånt där hål som får det att spreta. Många tar sig fram, men fastnar i backen och har det tufft att ta sig upp. Vart står flaggan i år?

De sista nio flyter på, men någon högt placerad green ställer till det. Sen har vi det höga utslaget på ett korthål som gör det oerhört svårt att träffa green. Kanske går det bättre i år när herrarna är vältränade och med siktet inställt. På tal om korthål, bli inte förvånade om Mr Grant står på 18:e, där brukar ju någon i alla fall vara nära green.

Minnen är ljuva, nu är det dags att skapa nya och sätta Falkenberg på kartan för Birdieboys. Vem vet, Källström skapade en ny trend på Ängelholm. Kanske kommer det nya upptåg, kanske kortast drive på ettan eller Långt från flagg på femman 🙂

Sharing is caring!