Många river sitt hår, många får fler grå bara för att spelet inte stämmer helt hundra. Man är i skog, i vatten, på andra fairways eller duffar sig runt. Alla psykologer, borde innan de får ut sin examen ha gått ett antal golfrundor. Det finns ingen golfare som inte haft ups and downs eller bryderier över sving, närspel, gummiarmar eller puttar. När åldern börjar göra sig gällande och krämporna blir som en del av vardagen, när slagen till följd blir allt kortare och man påminns om det som en gång var. Ja då försöker man hitta andra strategier eller så tror man sig klara av det som man gjorde i en 30-årings kropp. Livet har sin gilla gång och det är bara att konstatera att vi alla sitter i samma båt. Vi lever med det!
Golf är precis som livet på många sätt – alla de största såren är självförvållade
“Bill Clinton”
Vi vill så gärna lyckas, vi vill så gärna hålla i taktpinnen, vi vill vara med och fightas i toppen i varje runda. Fast verkligheten talar ett annat språk, det är förtvivlat svårt att slå spiken i kistan. Det har visat sig under årets ligasäsong att det nu är ännu svårare att göra det. Om det är det nya handikappsystemet som spelat in eller om ligan satt sig och vi på något sätt är i ett läge där dagsform avgör och där formsvackor kommer och går, det får vara outtalat.
Det finns en hel del som talar till det faktum att det är svårt att bevara en segersvit, en fullträff eller att hålla en nivå som får mot och medspelarna att rysa vid ett möte. Förra året vann Börje och Stefan en del rundor var och dominerade in i slutet. Dessa gubbar har inte lyckats vinna i år, trots hyfsat spel. Det visar lite på svårigheten att ta den där skalpen. Under många säsonger har vi haft vinnare av ligan som vunnit både 1, 2, 3, 4 och 5 rundor under en säsong. I år har vi haft nöjet att presentera 5 olika vinnare och flertalet har varit uppe på pallplatser under ligarundorna. Att vinna en runda brukar tala om gott självförtroende och ett spel som gnistrar och vinnarresultat såväl i fjol som i år kryper ned under 70 netto allt som oftast. Men den där spelaren som gör det, som sedan är uppumpad med testosteron och självförtroende, klarar han av att hantera det. Fortsätter segersången, för det behövs mer en lyckorunda. Svårt att leva på trissdevisen “Plötsligt händer det” och sen inget mer. För att vara med i toppen kommer det att krävas mer en just detta trissliknande beteende.
Hur har det gått för årets segrare?
Med 5 olika segrare, med fem herrar som alla har möjligheten att briljera och slå i en andra spik så kanske vi skall titta lite extra på dessa. Varför är det så svårt? Så svårt att lyckas, så svårt att leverera jämna resultat? Vem av dessa golfspelare har det som krävs för att stå där på tronen när säsongen är över och är det troligt att det kommer en andra inteckning av seger under säsongen.
Peter Nilsson
Peter har 17 omgångssegrar sedan 2009 och även 16 runners up. I år tog han en fin skalp då han briljerade på hemmabanan Skogaby där han vann på 71. Sin vana trogen brukar han vara med och nosa på alla omgångar. Peters resultat visar verkligen hur svårt det är att få till det i år. Borta är tiderna då man kunde vinna på 78, det räcker kanske till en 10:e plats idag. Ett näst bästa resultat är en sjätteplats och goda råd börjar bli dyra. Med fyra rundor kvar så vet vi att Peter inte är nöjd med placeringar utanför topp 5.
Magnus Bengtsson
Magnus tog kommandot direkt under den första rundan på Haverdal. Där vann han på 72 och framtiden såg oerhört ljus ut. Första spiken var islagen, men sen började molnen torna upp sig och även här börjar goda råd bli dyra. Magnus som alltid är med och slåss om pallplatserna har nu kniven mot strupen. Trots en magisk öppning har det visat sig svårt att återskapa den atmosfären, det krävs spel utan misstag och det är klart att han inte är nöjd med att ha en 8:e plats som näst bästa resultat.
Lalle Johansson
Lalle har gjort en finfin säsong så här långt. Han har fokuserat och kämpat och tagit varje slag på allvar. Det där med att ge upp ett hål har suddats ut. Lalle vann årets svåraste runda på den utmanande slingan på Örestad. Han segerscore blev 74 och det var ingen som kunde matcha hans spel. Segern gav förstås mersmak och känslan, hoppet och drömmarna kom. Sedan 2009 har Lalle stått högst upp på pallen fyra gånger, men det har visat sig vara riktigt svårt att leva upp till känslorna, hoppet och drömmarna. En samlad Lalle kommer att ta sig an Rydö, fast beslutsam om att det är en placering topp 5 som gäller.
Jörgen Simonsson
Jörgen knep senaste skalpen efter en formidabel insats med 66 slag på Laholm. Hans formkurva pekar uppåt och förhoppningar om att konservera formen finns. Han kanske har hittat det, men vetskapen om hur svårt det är att rada upp resultat, att spela runda efter runda på ett briljant sätt, den känslan är påtaglig. Det var Jörgens femte seger sedan 2009 och med glimten i ögat och med höjda förväntningar på sig själv så tror han på sig själv. Han behöver topprestera på 3 av 4 kvarvarande rundor, är det svårt eller kommer han att lyckas? Han har ju även en tredjeplats som är klart gångbar, men det är lite finlir kvar att avverka för att verkligen lyckas.
Jocke Söder
Med en euforisk insats och ett bländande spel på Holm vann Jocke rundan, men inte bara det, han tog sig in väldigt högt på tio i topp i ligans historia när det gäller nettoresultat. En 65:a är en dröm för de allra flesta golfare. Jocke har varit två 6 gånger sedan 2009, men detta var blott hans andra vinst. Han har visat storform i år och skiljer sig lite från övriga spelare då han haft en oerhört hög lägstanivå. Han har satt sig själv i förarsätet och lyckats med flera toppnoteringar trots att marginalerna inte varit på hans sida. Med vetskapen om läget är det frågan om han har nerver av stål, segervittring finns där varje gång och om han lyckas så kommer han ta ett stort kliv som golfspelare, i ligan och som 60-åring. Han behöver dock få en topp fem för att skala ned någon ytterligare poäng och då försvåra för alla motståndare. Just nu ler han bara och vet att han kan gå ut och spela avslappnat, han har några rundor på sig. Om andra vinnare har kniven mot strupen så viftar Jocke med smörkniven glatt.
Med facit i hand så ser vi att det är svårt att lyckas två gånger, det är alltid någon som får till det. Kan det vara så att man inte behöver vinna för att vinna? Inom idrotten är allt möjligt, vi minns australiensaren som på något underligt sätt lyckade med det omöjliga under kortbaneskate i vinter-OS, där han vann lopp efter lopp på att motståndarna misslyckade, ramlade, körde på varandra, diskades mm. Allt är möjligt med andra ord. Börje och Stefan är ju med och slåss, och trots utan segrar har de goda förutsättningar då de spelat jämnt på en relativt hög nivå.
Börje Johansson
Stefan Thorvaldsson
Här har vi potential och förutsättningar för bra resultat. De kommer givetvis att vara med och fightas i den absoluta toppen och in i kaklet. Det är pricken över i:et som saknas i år och vi blir nog inte förvånade om någon av dom prickar in den.
Spelare på G
Trots uteblivna segrar har vi ett antal spelare som börjar visa gryende form eller som spelar stabilt. De som har förutsättningarna att förhoppningar av att vara med när det drar ihop sig.
De väntar på sin första seger, det har visat sig svårt att knipa en. Någon av dessa herrar kommer dock att få till det och med möjligheten att spela avslappnat på Rydö då de inte har kniven mot strupen ännu, så kanske den där fullträffen kommer att sitta som klippt och skuren.
Micke Åberg
P-J Glyssbo
Göran Backe
De gröna knapparna visar de resultat som kommer att räknas in i slutet av säsongen, de brandgula nästa att byta ut och de röda den som kommer att bytas ut (Ej spelad runda). Så det är ganska jämnt mellan dessa pôjkar, vi får se vem som har bäst koll på ekipaget med bag, klubbor och kontroll på att hantera det ihop.
Vem visar att hösten inte är svår?
Jodå, alla har fortfarande chansen och säkerligen kommer någon att kliva fram och ta för sig. Vi minns bl.a Thomas Tylösandsrunda i fjol då han vann på ett komfortabelt sätt. Nu lyste det om herr Larsson under senaste rundan och frågan är om han är spelaren som lyckas konservera spelformen?
Thomas Larsson
Stefan Källström
Niklas Ljung
Claes Svensson
Kent Johansson
Jörgen Strandahl
Visst finns det fortfarande chansen. T.ex Thomas som med tre andraplatser skulle hoppa upp i topp eller Claes med en seger och tre andraplatser. Strandahl behöver två segrar och två andraplatser. Visst det låter svårt, men inget är omöjligt. Brasklappen är att toppgubbarna inte presterar så mycket bättre. Men hösten har många fina färger och någon skönhet lär alltid dyka upp bland trädkronor, buskage eller vattenhål.
Följ den spännande upplösningen av Birdieboys, takten ökar och infernaliskt crescendo lär infinna sig i början på oktober. Vem håller? Vem lyckas? Vem utmanar? Vem drar längsta strået? Här är i allafall nuläget med fritt utrymme för egna tolkning, spekulationer och gissningar.
