Visst, solen skiner och gräset är fortfarande grönt. Behövs nog klippas fortfarande. Men där står klubborna, de kinesiska för 800:- och bara lyser. Nä de är nog mer repade, märken o hållare som lossnat, nästan lite rost och nu åker de bort för säsongen. Vi får se om de kommer tillbaka, de gör ju trots allt sitt jobb och medverkat till en och annan seger.
De är ungefär lika gångbara som ett vinglas utan fot, för även utan fot så går det att dricka ett glas vin. Frågan är om man pallar att torka silverhandskarna, ta bort gräset från vagnens hjul och putsa skorna eller står man där i slutet av april och säger, ja ja vi kör ett år till.
Ett år till ända och 25 rundor blev det, ungefär som de senaste 10 åren. Inte gör det någon större skillnad, man hamnar på samma resultat som när man var uppe i nästan 50 rundor runt 2012. Det spelar ingen roll men den där ölen i klubbhuset, den är godast efter en runda med Birdieboys.
Snurrar runt här bland kartonger och skräp, plockade precis upp en Callaway-boll som man i och för sig kan tänka sig att putsa. Det var den som var med om en HIO på Mön. Minnen är viktiga och om man skall bevara något, så är det just minnen. Men för att det skall bli minnen så måste de skapas.
Varje avslutning så skapas mängder av nya som man kan njuta av, skratt åt och komma ihåg. Det är ofta det rör sig om dråpliga fadäser istället för skönspel, men det är kanske just det som gör att man håller på att vända gräs år efter år. Ibland får man skaffa nya trädgårdsredskap då sol, vind och vatten sliter på tillhyggen som ibland ses som hjälpmedel. Så vi får se till våren om redskapen återanvänds eller om vi ser fram mot en skinande framtid på golfbanan.
