Golf is a puzzle without an answer. I’ve played the game for 50 years and I still haven’t the slightest idea of how to play.
Gary Player
Man går där och funderar, varför är det så kul, varför går det så förbenat dåligt, vart tog tiden vägen? Golf i sin ära, men det handlar allt som oftast med det mesta vi gör. Det finns inget riktigt svar, inget facit. Inom golfen laborerar vi med det mesta. Vi går och tar lektioner, vi byter bollar eller köper nya klubbor. Kanske väljer vi banor som passar vårt eländiga spel, kanske väljer vi medspelare som får oss att framstå som proffs, men faktum kvarstår… vi svär, vi funderarar och vet att det finns förbannat många OM!
Kläder efter väder, men med åren väljer vi allt som oftast bort att spela i regn. Liten nytändning brukar det vara på vårkanten. Vi får väl se om någon dyker upp med nya vapen, putsade skor och bagar där odören av gamla bananskal är bortrensade.
Vad gör vi när sugen inte finns där? Vad gör vi när det känns att spelet tillhör det förgångna? Kanske är det då vi förtröstar i att det finns 15 andra därute som genererar skratt och gemenskap. Vi spelar kanske inte världsbäst och supermycket, men de tillfällena vi har är guld värda. När de kolliderar med annat i kalendern är det oftast inte svårt att prioritera. När man vet att man kommer att missa någon runda och det är risk för ett uppehåll på 2 månader, ja då är det inte så att man jublar direkt.
I ett större perspektiv är ju våra funderingar mer eller mindre av oidentifierad vikt. Skall vi gå över eller under hundra. Skall klubborna hålla en runda till eller kommer ett träd få lida pin av en golfklubba som används som yxa. För oftast hittar vi ju anledningar till det där misslyckade slaget. Vi är som Arnold Palmer hela högen. Han bytte ficka för plånboken och skapade sig en anledning.
Årets första stora tävling, Masters, har nu avverkats och nu börjar de riktigt stora tävlingarna som Birdieboys jubileumsår. Kan det bli större? Det är nog tusan tveksamt.
