En solig eftermiddag, en fin kväll. Man har inte så många rundor i bagaget under året, mest ligaspelet och då har inte spelet helt 100 suttit där. Tankarna kommer, tankarna går och sen tankarna flyger. Man reflekterar och funderar. De flesta i ligan har fått några extra slag och man har nu varit ensam om att inte ha slag på alla hål. Spelar ju inte så mycket, så det kommer väl med spelet, några extra slag så att säga.

Den här soliga kvällen, visserligen med lite vind bjöd herr Nilsson in till Skogaby. Perfekt att få en runda på nästa bana och antagligen en score som kan ge något extra slag. Förhoppningarna är inte så goda med andra ord.

Vi slår ut och man drar lång ut till höger, inspelet blir kort, men sen så sitter chippen där helt plötsligt och det blir en enputt och paret var satt. Men hallå, den längre chippen eller trädgårdsslaget satt där med känsla. Kunde det vara så att känslan var tillbaka? Andra hålet, utslag och bunkern låg ivägen. Upp ur den och sen tvåputt. Detta följdes upp av ytterligare ett par på trean efter en magnifik långchip och känslan smög sig på.

Någon missad putt, men man vände på 40 slag och just den där känslan om att känslan infann sig var slående. Peter var detroniserad och 8 slag efter. Visserligen hade han 4 slag tillgodo, men den fordonsbundne liraren fick se sig akterseglad.

De nio sista gick i samma anda och nu är Skogaby inspelad. Fantasiska greener, där tolvans helt nya green skiljde sig lite i rulltempo. Lite sand på banan, annars i hyfsad kondition, framförallt greenerna. Till slut blev det 13 slags marginal, och det där med att kanske få till något extra slag gick åt fanders efter en runda på 68 netto och 82 brutto. Men det är ju det golf handlar om, att göra sitt bästa och försöka få till det. Igår kväll satt det där. He’s back the man behind the mask!

Sharing is caring!