I vissa lägen känns det som om tiden står stilla, i andra rusar den iväg och vi står kvar och undrar vad som egentligen hände? Helt plötsligt finns där 20kg extra som man undrar vart de satt innan eller vad tusan de kom ifrån. Håret det flyttas nedåt eller utåt så vi hör illa och mest kan liknas vid något gorillaliknande bakparti. Inte nog med det synliga, sen finns det ju det där med det osynliga. Visserligen kan vi uppleva att rörelsen ser annorlunda ut, men vi känner det i swing mm, då höfternas rörelsemönster likt en dansant flamenco inte finns där längre. Vi slår mer med armarna, som med tanke på det borde byggt upp en rejäl portion med fibrer och trådar i biceps, men ack som vi bedrog oss, det blev ledvärk och muskelkramp istället. Tydligt blir det också när vi ser till spänsten, då tyngdlagen fått stryk av tidsperspektivet. Inte nog med att valda delar hänger mer nedåt utan det faktum att ett 5-cm skutt uppåt idag ses som ett världsrekord om det skulle slås. Är det någon som hoppat längdhopp de senaste tio åren? Föga förvånande och högst troligt att ingen gjort det, för ett sådant hopp skulle säkerligen klassas som elefanthopp och med stor risk att slå i tårna innan man landat. Dessutom skulle 3m idag ses som ett omöjligt uppdrag.

Trots denna klarhet och med vissheten att vi vet, det finns ingen återvändo så tror vi ändå att vi kan bli flygfärdiga. På något sätt tror vi att vi ibland kan köpa oss till framgång med nya skor, klubbor, brillor, klockor, kikare. Vi kanske till och med ökar träningsdosen, tar kurser och inte bara spelar utan övar lite på rangen också. Det motsägelsefulla i detta är att de flesta av oss idag är betydligt bättre golfare än för 20 år sedan. Hur kan det vara så?

Viss betydelse kanske teknik och prylar och träning kan medföra, men den erfarne mannens vishet sitter i den mognad som utvecklats då han trott att tiden stått stilla. Vi fattar kanske vettigare beslut och spelar hellre i sol än regn. För att strå salt i såret är det kanske också så att med avkortad längd i slagen är det mer troligt att bollen hamnar på gräsmattan istället för bland träd, grenar, bäckar och sjöar. De kortare slagen tenderar till att bli rakare än fullswingsslagen med höften galopperandes runt midjan.

Någon som köpt nya klubbor på sistone? Då vet man att kliver man in där så blir man synad från topp till tå och man kan se hur ungtuppen som skall sälja in något tänker, gubbjävel du kommer aldrig att bli bättre, men jag kan nog lura dig på en tusing eller två. Helt övertygad att de ganska snabbt ser orörligheten och sedan med maskinens hjälp så konstaterar de att det dåliga rörelsemönstret inte blir bättre av en låg swinghastighet. Det kanske är dags för grafitklubbor kommer som ett brev på posten ur mun på dom. Det där med swinghastigheten kommer också upp på tapeten om du har spelat med stiffskaft, nej du gubbe lilla, du slår för långsamt, skulle nog rekommendera att du väljer ett flexskaft typ regular. Sedan kortar de gärna ned skaftet lite också och antagligen tror vi att vi förlorar 20-30m i längd, frågar är om vi då lyssnar på ungtuppen med dollargrinet?

Det är klart att tiden inte stått still i den materialistiska utvecklingen utan moderniteter som ställbara loft och vikter för klubbans tyngdlag finns där. Sen att vi inte kan hantera det eller orkar bry oss om att testa eller ställa in. 20m kortare är återigen större chans att hamna på gräsmattan.

Konditionen är ett annat fenomen som definitivt inte stått still under de senaste åren, den har rört sig i besynnerlig hög fart i fel riktning. Orken tryter och att slå en hink med 50 boller innebär oftast att det ligger några vita uslingar kvar på övningstee medan vi sitter i baren och inmundigar något gott att dricka och funderar på vad fan som hände!

Det finns dock flera säkra kort när det gäller tidsperspektivet, klockan klämtar för gemenskap, kul och galna upptåg. Trots allt mer erfarna och visare så finns barnasinnet kvar och vi kan spela med eller utan en driver, på vilken bana som helst och där blir vi med visheten också mer erfarna om än något kinkiga i valet. Så när Hallux Valcus spränger, gubbavaderna gör sig gällande, ryggen värker, ljumsken inte håller tätt, toalettbesöken blir fler, solbrännan ger sveda i skalpen, axlarna inte går att röra ovanför huvudet och mycket annat. Då vet vi att vi är i rätt sällskap med en licens att njuta och ha kul.