Man vaknar upp på morgonen, givetvis har man sovit halvknackigt och man tar sats för att resa på sig. Den ansatsen tar en kvart och man hinner tänka på ett och två varv innan man till slut lyckas komma upp i sittande ställning. Man gnuggar ur ögonen och är på väg att falla tillbaka ned i bingen. Med två händer på sängkanten lyckas man trycka ifrån och komma i vertikal ställning. Thomas Pettersson kallade det för ett gåbbastånk en gång i tiden.
På morgonen får man veta att man lever, man går där och funderar på var man ställde alla pillerburkarna igår. Minnet är inte det bästa och man vet inte vilken sort som är vilken eller om någon tog slut igår. Med lite värktabletter i kroppen börjar dagen gry. Visst, man har sen man passera ett halv sekel lärt sig och förstått att livet kommer att vara en tillvaro med krämpor. Dagen till ära, då man under gårdagen försökte vara fysisk aktiv, är inget undantag. Visserligen startade gårdagen på Halmstad GK, men endast för en stor stark i solen så där till lunch. Redan då brände det i ryggen och trappstegen upp till ölen var onödigt besvärliga. Ryggproblem är något som blivit allt vanligare bland de män som en gång upplevdes som virala och smärta, då det begav sig 2003. Flertalet letar efter förstärkare i form av transportmedel och bandage. Kompressionsstrumpor har blivit vardagsmat och Ipren en mans bäste vän.
Efter några timmars fysisk aktivitet, eller överdriver vi nu för förbipasserade hade nog upplevt det som fyra gubbar som står och slår lite. Sedan kom en bedrövlig historia då trappstegen inne på Örjans vall var osedvanligt onödigt höga. Dubbelsteg upp och dubbelsteg ned och en smärta i ryggen som skrek vid varje landningsplan. Kanske onödigt att få vätskepåfyllning. Vi vet ju alla vad det kan leda till, en strid ström av besök på en viss anrättning mitt i natten och vi värjer ju oss med näbbar och klor för att undvika dessa hastiga uppstigningar för att hänga ut den fule. Axlar, leder, höfter är vardagsmat i tjabbet med gubbarna i Birdieboys, ingen går felfri genom detta manliga klimakterie som gör sig påmint varje stund. Oftast går det dock bra med lite bedövning även om det kommer en släng av huvudvärk och trötthet på köpet.
Hur bra blir det då med lite vårstrålar från den där gula bollen? Efter lite solglans och pilsnerintag på Tylösands veranda, två timmar padelspel mitt på dagen utan keps och sedan 2h i solen på Örjans vall. Ja inte tusan var man alert nog att ha med huvudbonad eller solskyddsfaktor. Utslagen, nedbäddad därefter med en handduk indränkt i kallt vatten. Nåväl, vad är väl en bal på slottet. Inte nog med att man skapar sig själv problem, farbror doktor i olika former blir en allt mer vanlig inrättning. Kanske golfdoktorn, kotknackarn eller den mentale.
Många drabbas av hälsporrar, uttänjda ledband mm men det finns något som överträffar allt i smärta. Om man någon gång försökt köra ned foten i en golfsko med en tå som drabbats av fyllesjuka eller s.k. portvinstå, då har man upplevt verklig smärta på hög nivå. Det finns nu bara ett recept, det är vila och åter vila, golfklubban får stå och stretching det börjar vi med vid 60. Det var någon som sa att doktorn sa att det inte går att göra något åt det, men du kan vara lugn, du är snart äldre och då blir ryggen naturligt stelare, då försvinner smärtan delvis.
Det är bara att välja, det är som en vågskål. I den ena sidan finns framtunghet, goda alkoholhaltiga drycker och fantastiskt välsmakande mat och andra kulinariska rättigheter med inslag av nattliga eskapader med ljuvligt sinne. I den andra finns ett spartansk leverne utan vitt bröd, men med linser, stretching och Yoga. Givetvis med vatten som livets dryck och vandringar till höger och vänster.
Nä vi biter ihop och hoppas och tror att det ändå blir bättre. Likt en struts stoppar vi huvudet i sanden och tänker vi varje ögonblick, vid varje slag och inför varje runda att vi är på topp, bäst när det gäller och den frågan har vi ju svaret på.
